Stora drömmar :)
Tror det har ihop med mitt behov av förändring och en viss känsla av tomhet. Vilket kan vara förknippad med ett avslutat förhållande. Inte vet jag men jag känner att jag vill så mycket, drömmarna är helt gigantiska nu och speciellt har jag hakat upp mig på middagsbjudningar.
Jag ser ett hem, fullt av ljus och goda vänner, fina uppdukningar där det serveras härlig mat, goda drinkar. Det sker förändringar hela tiden, små men viktiga och alltid nya blommor i alla vaser jag har runt omkring mig. Lugn härlig musik strålar ur mina högtalare. Suck.. :)
Drömmar om sånt jag vill göra blir mer viktiga nu när jag är ensam och fri igen. Jag vill resa, gå en fotokurs, skulle vilja prova på att modella och gå den där indredningskursen jag drömt om i många år.. Återigen en suck.. :)
Idag är en bra dag, men det heftigt pendlande humöret gör så att jag inte kan göra annat än att skaka på huivudet, men jag tänker njuta av alla bra dagar och jag tänker tillåta mig de dåliga dagarna med. För de är viktiga med på nått sätt. Det är som en annan bloggerska skrev, man kan inte trycka undan känslor och låtsas må bra. Allting måste ha sin gång!
Hehe att jag kan komma med så kloka ord ibland :)
Nu blir det sängen, "ska bara" lyssna på Katy Perrys låt I kissed a girl
Blank sjö utanför mitt fönster
Hm, det här är nog inte en sån bra kväll iaf. Mest av allt så skulle jag nog behöva gråta, för det är ju sånt man ska göra när ett förhållande tar slut. Även om att ett slut kanske var precis vad man behövde. Men jag har inte kunnat åstakomma några tårar sen jag blev officiellt ensam. Inte förens nu, då jag mår illa efter att ha svullat chips!
På ett sätt känner jag mig som en hycklare. Hela veckan har jag pladdrat på om hur glad jag känner mig och om hur bra jag mått efter att jag tog mitt beslut. Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra om jag inte ljuger för mig själv? Det är ju så mycket som sker omedvetet i vårt undermedvetna och jag undrar om inte jag någonsatn där fått för mig att man inte ska vara ledsen när det är en själv som gjort slut på ett förhållande. Och är det så mina tankar går omedvetet ja då är jag lite korkat. Men kanske är jag det för mitt eget bästas skull?
Blä, det är ju inte någon ordning på tankarna ikväll!! Jag vet iaf att det inte är en bra kväll och jag känner mig ensammen. Och jag vet att jag skulle vilja förflyttas till en annan tid och till en annan plats. Att spendera tid i ensamhet är inte bra, för man tänker för mycket och jag är rädd för mina tankar ibland. De kan göra så mycket skada, men ibland kan den även få en att tänka på annat..
Det är ingen ordning och reda alls, men sen så är det ju tankar med..
En gladare variation av mig!
Jag har bestämt mig för att rulla in mig i en egobubbla ett tag och bara jobba på mig och se till att jag mår bra. Och att jag i framtiden går in saker av rätt anledning. I den här egobubblan ska jag göra sånt som jag vill bara och jobba på den glamorösa delen, den som i dag inte finns i mitt liv. Den glamorösa delen symboliserar för mig mer utekvällar med vänner bland annat.
Nu ska jag springa ut med sopporna och sen krypa ner i sängen och läsa en stund innan jag somnar!
Tjing!
Varning för lång text ;)
Igår var till större delen ingen bra dag! Fram till 18.30 ca så sög den rätt hårt och för första gången på väldigt länge släppte jag efter, för tårarna. De har legat precis sådär på kanten och bara väntat på att jag ska sluta vara så stolt (eller nått sånt) och ge efter för mina tankar och känslor. Jag fick en fråga av en person ( denna person kommer vara viktig i mitt liv ett tag framöver) mitt i vårt samtal, denne person frågade hur jag mådde EGENTLIGEN? Och ja då gick det inte längre! Om jag trodde att jag skulle få mjukstarta den här resan så trodde jag väldigt fel, det var pang på på rödbetan. Men idag känner jag mig bara tacksam för den brutala början, för jag känner mig lättare och jag tog tag i ett av problemen.
Men ju längre bort från det där samtalet jag kommer, ju mer stretar jag emot igen. Så det var verkligen tur att jag insåg att det var så det skulle bli redan igår, för annars hade jag inte tagit tag i det där problemet. Och nu är det i rullning och då kan jag inte ta tillbaka de sagda orden.
Ja jag kan ju säga att jag äntligen börjat jobba med mig själv på allvar och att jag den här gången har hjälp så att jag inte kommer lägga ner när det blir för tufft. Jag vet ju vad jag måste göra och jag vill verkligen kunna få känna mig trygg med mig själv och det hela tiden. Någon av de lärare vi har haft under åren sa: att för att jobba med människor på det sätt som många av oss kommer göra gäller det att man är färdig med sig själv! Att man inte har en massa ouppklarat i bagaget. För har man en massa ouppklarat i bagaget och man möter någon med samma bakgrund kanske man far illa av situationen och inte är till den hjälp som vi är mening till att vara.
En annan anledning till att jag vill jobba med mig själv är att jag inte vill vara en mamma med dåligt självförtroende, då det många gånger kan smitta av sig. Och jag vill ju självklart bara ge mina barn de bra sidorna av mig. Typ som förkärleken för att hoppa i sängen ;). Nä men allvarligt, att ha en dålig självkänsla och ett dåligt självförtroende är inte nått kul och det hämmar än så otroligt mycket och jag tycker att vi alla är värda nått bättre.
Visst har jag gjort mycket som jag egentligen inte vågat, men det finns även mycket jag önskar att jag hade gjort!
För att berätta om den delen av gårdagen som faktiskt var bra då :) Jag var ivägbjuden på middag hos min klasskompis L som även är en väldigt viktig vän till mig. Och vi har inte träffats ordentlig på typ ett år, så det var på tiden att vi fick lite tid tillsammans. Hon är som sagt väldigt viktig för mig och jag bara älskar att få umgås med henne och att få ha våra samtal :) Hon bjöd på tacogratäng och den var helt ljuvlig och jag blev tokmätt nu igen. Trevligt att bli bjuden på mat ibland så man har lite sällskap när man äter. Sånt är ju viktigare än vad man tror! Efter middagen förflyttade vi oss in till soffan och fortsatte att prata där. Kl hann bli en del och vi var verkligen tvungna att tvinga oss att sluta prata för annars hade hon väl aldrig kommit upp till jobbet idag ;P Så vi får göra om det här snart så vi kan få prata mer tycker jag!!
Nu får jag nog sluta bubbla för ikväll och ist gå och lägga mig. Måste komma upp i tid imorgon så jag hinner plocka här hemma lite innan jag börjar jobba!
Tjing!
Hålla undan och emot
Idag är en sån dag då jag vill bli kidnappad!
Äntligen
Från längtan till olust
Man tycker ju, eller jag tycker, att när man gjort samma bussresa flera gånger och åt båda hållen borde man (jag) lugna ner sig (mig) lite. Men tydligt är det en omöjlighet, så här sitter jag och är nervös för allt som kan gå fel, men aldrig gjort det. Hittills ska jag väl tillägga!
Tankar som far genom mitt huvud innan och under mina resor kan se ut som följande. Tänk om de har blivit något fel på min bokning så jag inte får åka med? Tänk om jag kommer på fel buss? Tänk om jag missar bussen för att det tar sån tid för mig med min packning? Tänk om bussen går sönder och det krånglar med extrabussar tillvästervik för att jag är ensam som ska dit? Tankarna är många och ja ibland en aningen mesiga, men ångest är ångest och jag lider tills det att jag är hemma.
Jaja plugga lite och sen gå ut i solen som kommit tillbaka för ett tag! Tjing!
I tanken är inte det samma som i verkligheten!
När jag planerar att göra vissa saker så känns de så otroligt lätta i mitt huvud. Jag vet liksom hur jag ska göra redan på förhand, men när jag väl sitter där är det nått helt annat. Det gäller bland annat när jag försöker teckna. Då vet jag hur jag ska dra varje linje för att det ska bli så som jag tänkt mig, men ändå blir bilden nått helt annat. Vilket leder till frustration!
En annan situation som jag märker det här är när jag ska köra bil. Innan kan jag ha tänkt på hur jag ska göra i olika situationer. Hur jag ska styra när jag kör ut i från mamma och kenth gård, eller hur jag ska göra när jag backar och fickparkerar. Det är ju inte så jäkla svårt, I huvudet !!! Men en helt annan grej när man ska göra det på riktigt.
Jag undrar om man undermedvetet intalar sig att det inte är så svårt för att man ska tro på sig själv och förtsätta försöka hela tiden?!
Det är kväll
Saknar F med, allt som har med honom att göra. Jag har tänkt mycket på oss de senaste dagarna. Speciellt efter allt bebisprat och det är ju så att det känns som om det är med F som jag kommer bilda familj med. Det känns ju så iaf. Om ett tag, när jag är klar i skolan. Men det känns så långt dit ibland, typ åtta månader, inte för att jag räknat ;P
I dagsläget, boendes i varsin stad, så känns det inte som om vi kommer så långt. Tiden tillsammans är för kort liksom och vi kommer inte till den där vardagliga situationen. Som han sa sist jag var där : när vi ses så sällan blir det ju bara att man ligger framför tv:n och myser. Och det är ju så, vi hittar ju inte på så jättemycket när vi ses. Och det är ju skönt det med ibland, men vi skulle behöva växla myset med annat. Så vi lär känna varandra ordentligt!! Jag skulle vilja umgås med honom tillsammans med andra.
Och jag hoppas den här sommaren har mycket sånt att bjuda på :)
yeeees :)
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
total oförberedd..
Jag är väl typ ett hopplöst fall och det mycket pga att jag är lat. Såå himla lat, jag vill liksom bara göra sånt som är lite kul och kan ge mig lite + på gladskalan :) Men vem vill inte det egentligen? De flesta skulle jag tro, men väldigt många andra är inte lika lata som mig. De får liksom allt gjort, inte bara det som är roligt.
Det hela är precis som att gå och vänta på att livet ska börja på riktigt. Man tänker typ: Efter studenten börjar det på allvar, efter examen börjar allt på riktigt och så flyttar man hela tiden fram början på livet och missar att njuta av det faktiskt pågående livet! Och precis så är det med mig och min lathet, jag tror hela tiden att nu nu ska jag sluta vara lat och börja bli en duktig vuxen, men likaså här så flyttas det fram till ett senare tillfälle. Jag undrar om man är rädd helt enkelt? Rädd för allvaret som kanske kommer när man inser att man är vuxen och att man har alla dessa ansvar att tänka på. Eller så kanske allt beror på att det aldrig blir som man fantiserat om att det skulle bli.
Jag undrar ja! Men nu ska jag ge läsningen ett försök och sen bädda ner mig och sussa.
God natt!
Abstinens?
Ord..
En ondskans hand vickade bryskt omkull min säng och mitt fall var tungt och smärtsamt, aldrig har det väl gjort så ont att vakna!
Ondskan gjorde illa den jag älskar mest här i världen och det kommer jag aldrig att förlåta
....
Helt plötsligt kunde jag inte blunda för den verklighet som mamma lever i
Och 30 mil bort gör jag ingen nytta alls
Tänk vad en promenad kan åstadkomma!
**
Jag har fastnat, fastnat i ett ohälsosamt tankespår
Samma tankar bara maler på när jag har tid för mig själv!
Och tid för mig själv har jag ofta..
Jag är en tänkarnas och känslornas människa och jag kan analysera med
Och det här i kombination med varandra har blivit en plåga
Jag tänker på vad jag vill ska ändras, jag klagar mycket på hur allt ser ut, på hur jag tycker, tänker och är Och jag inser ju att det inte kommer ta mig åt rätt håll!
Men när man har fastnat, hur ska man då ta sig låss och bryta det där dåliga mönstret?
**
Jag har en teori över min fascination över bilder. Mitt i all kaos i kroppen har jag ett behov av det vackra. Och att ta bilder & att titta på bilder skapar en harmoni i min kropp. Och det blir väl en kontrast till allt det andra. Jag tror att bilderna blir ett substitut för den där lyckan som inte alltid finns här när jag behöver den.
BILDERNA är väl min källa till ny energi!
**
Till sist längtan efter förändring, ena dagen tankar på att färga håret, börja dansa. Och nu en längtan efter barn, det är visserligen en längtan som alltid finns, men just nu är den väldigt stark. Anledningen till att den är så stark nu tror jag är just min längtan efter förändring, för ett barn skulle ju verkligen bli en förändring...
Men det blir inga barn gjorde nu, det kan jag lova!
Har ett antal punkter på säkerhetslistan som skall bockas av först :)
Det är läskigt!
Det här är ju med all säkerhet bara en fas som jag går igenom lite nu och då, men jag skulle iaf behöva komma på nått som kan krydda upp livet lite. Jag längtar efter min dans och hoppas på att jam 2 ggr i veckan kan pigga upp lite.
Nu har det här inlägget vilat ett par timmar och efter ha bläddrat runt på lite olika bloggar unter mina favoriter har jag kommit på en annan sak att göra :) JAG SKA FÄRGA HÅRET, får ta mig en pyssla om mig dag nått nu i veckan!! :)
tvspel nu då!
En kväll med tankar!
Sen förre Söndagen då du var här har vi haft den där vanliga smskontakten, typ som den vi hade när allt var bra och jag har känt att jag saknar nått och idag kom jag på vad det var. Flirt!!!!! Jag vill känna mig vacker, älskad och åtråvärd. Jag vill ha spänning i mitt liv! Det kan vara så att jag är lite skadad efter att ha läst för många kärleksromaner men lite spänning borde jag kunna få eller hur.
Att det sen handlar om ett distansförhållande gör inte det här enklare för mig. Jag hatar att inte få vara i närheten, lr att inte ha den möjligheten. Och nu när du flyttat ännu längre bort så ja...
Hur gör man för att få ett distansförhållande att funka? Hur gör man för att ha spänning i förhållandet?
Längtan efter nått annat
Och jag kan inte hjälpa att jag avundas dem och deras liv, ja den synen på deras liv som jag har i mitt fantasifulla huvud. Jag tror inte de lever ett lätt liv ute på vägarna, men jag skulle vilja få vara med under iaf några månader bara för att få göra nått helt annat. Att resa från stad till stad och bygga upp det lilla tivolit, se alla människor glädjas av det och sen få packa ihop allt igen och bege sig vidare. Jag tänker på den mysiga sammanhållningen som måste finnas i den gruppen. En stor familj måste det vara :)
jag fortsätter drömma och fantisera!
När?
När ska det sluta göra ont?
Ang min fråga
Okej du har blivit jätte sårad, men fortf tror att det kan handla om HONOM så vad gör man? Ska han få överbevisa att han vill ha dig tillbaka och visa på alla sätt som går att han är ångerfull. Och ska du först då ge honom en andra chans och kanske finna lyckan. Lr ska du gå på "regeln" Fool me once shame on you, fool me twice shame on me! (ber om ursäkt för eventuella stavfel) Och om du går på den regeln så kanske du ist missar lyckan. Det är svårt det här och jag har inga svar på frågan, men svaret kanske kommer med tiden!
Det skulle vara skönt om jag kunde vakna en morgon och faktiskt veta hur det blir. Vad han säger och vad jag säger, men jag tro inte den dagen kommer innom den närmaste framtiden..
I väntan på bättre tider kör jag på mysmongostilen och en massa film :)
Dagens fråga
Hur mycket ska man förlåta?
