Basgrupper...
...De kan vara jätte trevliga, bra att ha eller så kan de verkligen vara pest och pina och inte alls bra att ha. I mitt fall är det de sista som gäller för den gruppen som jag är en del av nu. När man inte kan tänka på så mycket annat än att dagen ska ta slut, uppgiften vara klar och kursen godkänd så är det illa enligt min mening! Under hela den här kursen har jag varit väldigt irriterad och det släpper inte och det pga stämmningen i gruppen.
Jag skyller inte allt på det andra, utan självklart har även jag en del i problematiken. Men det som jag ser som orsak till våra problem är att vi är så otroligt olika varandra och det på alla sätt och vis. Vi är olika som personer, vi har olika sätt att resonera på och vi har olika sätt att formulera oss i text. Och det är väldigt svårt att få till ett flytande arbete då. Helt klart! Det är ju vår grupp ett tydligt exempel på. Utöver det här så har jag och en annan tjej kommunikations problem. Hon förstår nog inte allt jag säger och jag förstår inte allt hon säger, vilket resulterar i att det blir onödig irritation oss emellan.
Till stor del av alla gånger jag beklagar mig över puckona i min grupp kan det låta som att jag lägger allt på dem, men det e bara för att jag är så jäkla irriterad och måste få utlopp för lite aggression. Kan ju inte påstå att privatlivet inbjuder till så mycket glädje alla dagar. Speciellt inte de senaste veckorna :/
Att aggressioner finns kan man märka på ett annat sätt me och det är mitt stora behov at att se såna här filmer där det bara är en massa onödigt våld. Det är inga filmer som jag i vanliga fall är intresserad av att se, men just nu är det det enda jag vill se. Och på musikfrånten får det gärna vara hårt, skrikigt och multiaggressivt.. Jag undrar hur ett boxpass med Sandra skulle se ut nu? Visserligen har hon lite aggressioner hon me så jag skulle väl bli ihjälslagen ja .P
De där fina kommentarerna om att jag mår bra och att allt är lugnt på F fronten är nog inte helt sanna tror jag. Okej jag är inte så jätte ledsen och har inget behov av att gråta, men behovet av att behöva slå någon är ju desto större!
Jag skyller inte allt på det andra, utan självklart har även jag en del i problematiken. Men det som jag ser som orsak till våra problem är att vi är så otroligt olika varandra och det på alla sätt och vis. Vi är olika som personer, vi har olika sätt att resonera på och vi har olika sätt att formulera oss i text. Och det är väldigt svårt att få till ett flytande arbete då. Helt klart! Det är ju vår grupp ett tydligt exempel på. Utöver det här så har jag och en annan tjej kommunikations problem. Hon förstår nog inte allt jag säger och jag förstår inte allt hon säger, vilket resulterar i att det blir onödig irritation oss emellan.
Till stor del av alla gånger jag beklagar mig över puckona i min grupp kan det låta som att jag lägger allt på dem, men det e bara för att jag är så jäkla irriterad och måste få utlopp för lite aggression. Kan ju inte påstå att privatlivet inbjuder till så mycket glädje alla dagar. Speciellt inte de senaste veckorna :/
Att aggressioner finns kan man märka på ett annat sätt me och det är mitt stora behov at att se såna här filmer där det bara är en massa onödigt våld. Det är inga filmer som jag i vanliga fall är intresserad av att se, men just nu är det det enda jag vill se. Och på musikfrånten får det gärna vara hårt, skrikigt och multiaggressivt.. Jag undrar hur ett boxpass med Sandra skulle se ut nu? Visserligen har hon lite aggressioner hon me så jag skulle väl bli ihjälslagen ja .P
De där fina kommentarerna om att jag mår bra och att allt är lugnt på F fronten är nog inte helt sanna tror jag. Okej jag är inte så jätte ledsen och har inget behov av att gråta, men behovet av att behöva slå någon är ju desto större!
Att acceptera!
Tänk vilken skillnad det gör att acceptera den situation man är i. I alla fall för min del, jag känner mig mycket lugnare och har ett jämnare humör för tillfället. Jag har dagar då jag är arg och ledsen, men jag har även dagar där jag kan känna lycka och typ harmoni. Det glädjer mig att jag kan lyckas må bra i en sån här situation och det mycket bara genom mig själv :) I vanliga fall är det vännerna och familjen som på egen hand lyckas vända på mitt mående! Ett steg fram i min personliga utveckling :) En annan grejj som är ett tecken på att jag kommit fram i min utveckling är att jag försöker se till de bra och fina sakerna och stunderna vi hade och hur långt jag kom med honom. Många steg upp kom jag med hans hjälp :)
Konstigt nog så är det här en bra dag, men egentligen borde jag ju deppa ner mig som fasen. Iaf om jag känner mig själv rätt liksom. Jag drömde nämligen om honom i natt, en jobbig dröm och sen skulle det vara Xmånader idag. Han är barnledig så vi skulle ha kunnat mysa till det ordentligt. Men tydligen så ville ödet annorlunda! Ja för jag tror på ödet när det gäller oss, speciellt med tanke på hur vi träffades...
Nu ska jag fixa mig så jag är klar när Anna kommer förbi, vi ska nämligen ta en promenad i vårvädret. Solen lyser inte så mycket längre med temperaturen är underbar!!
Hej så länge!
Konstigt nog så är det här en bra dag, men egentligen borde jag ju deppa ner mig som fasen. Iaf om jag känner mig själv rätt liksom. Jag drömde nämligen om honom i natt, en jobbig dröm och sen skulle det vara Xmånader idag. Han är barnledig så vi skulle ha kunnat mysa till det ordentligt. Men tydligen så ville ödet annorlunda! Ja för jag tror på ödet när det gäller oss, speciellt med tanke på hur vi träffades...
Nu ska jag fixa mig så jag är klar när Anna kommer förbi, vi ska nämligen ta en promenad i vårvädret. Solen lyser inte så mycket längre med temperaturen är underbar!!
Hej så länge!
Insåg!
Jag insåg här när jag kom hem idag att jag mår bra! Ja jag känner mig lite lycklig faktiskt. Trots din frånvaro och sviniga stil så mår jag helt underbart idag. Skulle vilja trycka upp det i ansiktet på dig men nä jag skiter i dig nu.
Anna och jag gjorde ett helt fantastiskt arbete idag i skolan där vi satt i vår ensamhet, Enligt mig finns det inte mycke att klaga på, det är helt klart en jätte bra början. Och vilken skillnad det är att arbeta bara två st ist för hela gruppen, inte lika många viljor som måste komma överens ;P Värre blir det väl nästa vecka då vbi ska försöka få ihop två arbeten. Längtar inte alls tills dess..
Jag har städat klart nu här hemma och sitter och väntar på att Sabina ska höra av sig. Vi ska ta oss tid till att träffas idag och det ska verkligen bli jätte kul, ser fram emot det som en tok..:D Sitter även och klurar på vad jag ska hitta på ihelgen, någon som vill komma och kolla film och vara onyttig med mig imorgon kanske :D
Nä dansa lite till sterion kanske :)
Anna och jag gjorde ett helt fantastiskt arbete idag i skolan där vi satt i vår ensamhet, Enligt mig finns det inte mycke att klaga på, det är helt klart en jätte bra början. Och vilken skillnad det är att arbeta bara två st ist för hela gruppen, inte lika många viljor som måste komma överens ;P Värre blir det väl nästa vecka då vbi ska försöka få ihop två arbeten. Längtar inte alls tills dess..
Jag har städat klart nu här hemma och sitter och väntar på att Sabina ska höra av sig. Vi ska ta oss tid till att träffas idag och det ska verkligen bli jätte kul, ser fram emot det som en tok..:D Sitter även och klurar på vad jag ska hitta på ihelgen, någon som vill komma och kolla film och vara onyttig med mig imorgon kanske :D
Nä dansa lite till sterion kanske :)
En bild...
... Säger som sagt mer än tusen ord!
Beslut
Har varit mycket borta nu några dar, jag orkar inte vara hemma :( Jag har varit stark och verkligen försökt låta bli att prata om min oro. Idag är jag iaf hemma igen och det första jag gör när jag kommer hem är att börja gråta. Det ser ut precis så som jag känner mig här hemma. Och idag har jag bestämt mig för att få ett svar så jag kan sluta vara orolig för hur det ligger till. Jag gav lite utrymme och hörde inte av mig några dar och utan resultat. Han hörde inte av sig iaf och nu har jag kommit så långt i min oro attt jag insett att det är bättre att veta om jag har ett förhållande än att ha ett dåligt förhållande.
Jag vill ha ett förhållande med denna filur, men jag vill att det ska vara bra.. Vad hände lixom? :(
Jag vill ha ett förhållande med denna filur, men jag vill att det ska vara bra.. Vad hände lixom? :(
Utpumpad
Gårdagens samtal har satt sina spår, jag är utpumpad idag, trött och har ingen ork.. Den vardagliga oviljan till att göra nått är med mig även idag. Jag vill inte gå i skolan nu, jag skulle hellre ha ett jobb att gå till varje dag. att jämt veta vad jag ska göra om dagarna och att ha de där vardagliga rutinerna som jag saknar så. Och nu när jag känner så här funderar jag på de där sakerna som jag vill göra men aldrig gör..
Jag vill:
* Börja dansa igen
* Lära mig att sjunga
* Åka utomlands
* Åka iväg och vandra
* Spela fotboll igen
Det som ligger närmast till hands är nog dansen, letade lite igår efter vilka möjligheter som finns. Jag tror jag ska maila musikskolan och se vad de har för nått.
Jag behöva ägna mig åt nått jag älskar!
Jag vill:
* Börja dansa igen
* Lära mig att sjunga
* Åka utomlands
* Åka iväg och vandra
* Spela fotboll igen
Det som ligger närmast till hands är nog dansen, letade lite igår efter vilka möjligheter som finns. Jag tror jag ska maila musikskolan och se vad de har för nått.
Jag behöva ägna mig åt nått jag älskar!
...
En bild säger mer än tusen ord, jag önskar jag hade en sån bild nu.
Jag kan lixom inte få fram i ord vad det är som händer inom mig
Jag kan lixom inte få fram i ord vad det är som händer inom mig
Inget på hjärtat blev väldigt många rader :)
Lite nu och då kommer jag in i perioder då jag inte vet vad jag ska skriva och det helt enkelt för att jag inte har nått roligt att skriva om. Men allt i livet är ju inte roligt så kontigt är det väl inte att även bloggen har sina tråkiga dagar?! Nä så är det nog.. hmm ja!
Jag önskar att mitt liv hade lite mer spänning och att den spänningen var utspridd över hela veckorna. Allt för ofta är det så att det går en period i livet då allt är hur tråkigt som helst och jag bara sitter här med min dator och så kommer det andra perioder då det händer jätte mycket. Varför är det så ojämt fördelat? :P Det kan ju inte enbart bero på mig för jag är öppen för förslag varje dag ju, men just ja man måste ju faktiskt göra nått själv för att det ska hända nått. Mina nära och kära kan ju inte veta när jag har tråkigt! Sen är det ju även så att alla har ju sina liv och man måste lyckas passa ihop allas liv för att det ska kunna bli något och det är väl där skon klämmer kan jag tänka mig.
Här i västervik har ju alla mina nära familjer, det är barn och katter och pojkvänner. Och tyvärr är det ju så att det är lättare att hitta på nått när man e själv, singel och alltid öppen för förslag! Visserligen har jag me det där, kanske ingen familj men en pojkvän har jag ju, men han är inte här ju! För tillfället utspelas vårt förhållande genom sms och hur romatiskt är det på en skala? Inte för att det var det jag skulle klaga över nu, men jag menar bara på att min pojkvän är inte här vilket gör att min liv ter sig väldigt mycket som en singels liv. Lr ja som mitt liv då jag var singel. Just för tillfället är det inte så stor skillnad på mitt liv idag från hur det var för ett halvår sen.
(Hm jag anar en liten sorg här mitt i allt grubbel. jag hade bara tänkt skriva att just nu har jag lite bloggtorka men plötsligt bara sprutar tankarna ur mig. Men en sorg verkar lysa ur min text.)
Jag vill att mitt liv ska hoppa upp en nivå, upp till samma nivå som alla andra är på. Jag vill med flytta ihop och bilda familj. Jag känner mig så mogen för det där familjelivet. Kanske inte barn än, men iaf att bo tillsammans med min älskling. Att komma hem till någon lr att ha någon som kommer hem på kvällen. Att ha någon att laga mat till lr att inte behöva laga mat varje kväll. Att ha någon att anstränga sig för lite.
Mycket tankar från en som trodde sig ha bloggtorka för tillfället!!
Jag önskar att mitt liv hade lite mer spänning och att den spänningen var utspridd över hela veckorna. Allt för ofta är det så att det går en period i livet då allt är hur tråkigt som helst och jag bara sitter här med min dator och så kommer det andra perioder då det händer jätte mycket. Varför är det så ojämt fördelat? :P Det kan ju inte enbart bero på mig för jag är öppen för förslag varje dag ju, men just ja man måste ju faktiskt göra nått själv för att det ska hända nått. Mina nära och kära kan ju inte veta när jag har tråkigt! Sen är det ju även så att alla har ju sina liv och man måste lyckas passa ihop allas liv för att det ska kunna bli något och det är väl där skon klämmer kan jag tänka mig.
Här i västervik har ju alla mina nära familjer, det är barn och katter och pojkvänner. Och tyvärr är det ju så att det är lättare att hitta på nått när man e själv, singel och alltid öppen för förslag! Visserligen har jag me det där, kanske ingen familj men en pojkvän har jag ju, men han är inte här ju! För tillfället utspelas vårt förhållande genom sms och hur romatiskt är det på en skala? Inte för att det var det jag skulle klaga över nu, men jag menar bara på att min pojkvän är inte här vilket gör att min liv ter sig väldigt mycket som en singels liv. Lr ja som mitt liv då jag var singel. Just för tillfället är det inte så stor skillnad på mitt liv idag från hur det var för ett halvår sen.
(Hm jag anar en liten sorg här mitt i allt grubbel. jag hade bara tänkt skriva att just nu har jag lite bloggtorka men plötsligt bara sprutar tankarna ur mig. Men en sorg verkar lysa ur min text.)
Jag vill att mitt liv ska hoppa upp en nivå, upp till samma nivå som alla andra är på. Jag vill med flytta ihop och bilda familj. Jag känner mig så mogen för det där familjelivet. Kanske inte barn än, men iaf att bo tillsammans med min älskling. Att komma hem till någon lr att ha någon som kommer hem på kvällen. Att ha någon att laga mat till lr att inte behöva laga mat varje kväll. Att ha någon att anstränga sig för lite.
Mycket tankar från en som trodde sig ha bloggtorka för tillfället!!
Tjejernas jobb till att oroa sig?!?
Idag är jag lugn, jag är säker på kärleken och när jag tänker tillbaka på de senaste dagarnas oro är det nästan så att jag skrattar. Det känns så pinsamt att jag oroar mig för ingenting.
Att inte få ett "jag saknar dig med" tillbaka när jag skrivit det till honom får mig att fundera. Har han kommit på att han inte vill ha mig längre. När han inte ringer upp fast han sagt att han ska det så oroar jag mig ännu en gång. Det är hela tiden såna här småsaker som ställer till det i mitt huvud. Och sen får jag ett gulligt sms och jag är säker igen. Knas ju!
Men det som är skönt att veta är att jag inte är ensam om att känna så här, att oroa mig såhär! Jag har fått bekräftat från flera vänner att de tänker precis samma saker som mig. Jag tror det är väldigt vanligt förekommande hos de flesta tjejerna. Oavsett hur långa förhållanden man haft lr hur gammal man är.
Vi tjejer tänker och oroar oss och de är bara nöjda..
Orättvist men så är det, vi får bara försöka lära oss att hantera det!
Anledningen till att jag är säker idag beror inte på något gulligt sms, egentligen borde jag vara jätte osäker för han kunde inte komma ikväll. Men iaf den här gången så hjälper det att veta att jag inte är ensam om att oroa mig!
Att inte få ett "jag saknar dig med" tillbaka när jag skrivit det till honom får mig att fundera. Har han kommit på att han inte vill ha mig längre. När han inte ringer upp fast han sagt att han ska det så oroar jag mig ännu en gång. Det är hela tiden såna här småsaker som ställer till det i mitt huvud. Och sen får jag ett gulligt sms och jag är säker igen. Knas ju!
Men det som är skönt att veta är att jag inte är ensam om att känna så här, att oroa mig såhär! Jag har fått bekräftat från flera vänner att de tänker precis samma saker som mig. Jag tror det är väldigt vanligt förekommande hos de flesta tjejerna. Oavsett hur långa förhållanden man haft lr hur gammal man är.
Vi tjejer tänker och oroar oss och de är bara nöjda..
Orättvist men så är det, vi får bara försöka lära oss att hantera det!
Anledningen till att jag är säker idag beror inte på något gulligt sms, egentligen borde jag vara jätte osäker för han kunde inte komma ikväll. Men iaf den här gången så hjälper det att veta att jag inte är ensam om att oroa mig!
Ofattbart
Jag kan inte riktigt tro det, men nu äntligen är det dags!
Den 5/3 kl 8.30 är min första gång,
mitt första samtal!!
Två år från det att jag bestämde mig tog jag äntligen tag i det och då gick allt mycket fort.
Jag är:
lättad
livrädd
verkligen skitskrajj
Men förhoppningsfull
Den 5/3 kl 8.30 är min första gång,
mitt första samtal!!
Två år från det att jag bestämde mig tog jag äntligen tag i det och då gick allt mycket fort.
Jag är:
lättad
livrädd
verkligen skitskrajj
Men förhoppningsfull
Uppvaknande
Kursen som jag läser just nu i skolan ställer till det i mitt huvud, det känns som om jag numera kan koppla allt jag gör, ser och hör till skolan. Vilket är lite tråkigt för jag vill inte tänka på nått så tråkigt som skolan hela dagarna :P
Men iaf, jag trodde först att jag lärt mig helt kopiöst mycket om en massa former av utsatthet, men nu inser jag att jag bara att blivit brutalt väckt. Mina ögon har öppnats för sånt de vart stängda för innan. Jag antar att jag äntligen har fått den där Aha-uppleveslen som mina kurskamrater tjatat om i 2½ år.
Jag ser utsattheten så tydligt nu. Jag ser makt, diskriminering mellan kön, etniciteter och sexuella läggningar och alla orättvisor samhällets olika grupper utsätts för. Det här med klassfrågan är också väldigt tydligt för mig.
Så att jag inte sett sånt här tidigare känns ju konstigt nu när allt är så tydligt, men det skulle kunna vara så att jag inte vart mogen förens nu att ta in allt det som jag numera ser. Mm jag tror nog att det är så, det i kombination med kursen i skolan!
Jag har tänkt på en annan sak med. Varför är inte jag intresserad av att titta på nyheter? Min brist på intresse lr vad jag nu ska kalla det för har börjat göra sig väldigt tydligt för mig just i skolsituationer. Typ när vi skulle diskutera olika händelser för några veckor sen och jag faktiskt inte hade koll på flera utav händelserna. Men iaf åter till frågan om varför jag inte är intresserad av nyheter.
Klart jag är intresserad att att följa med i vad som händer i samhället, men det är så mycket skit och elände och jag orkar inte ta in allt. När det är så mycket är det svårt att sortera vad som är av vikt för just mig, för många gånger känner jag att jag inte har någon nytta av hälften av det som skrivs och visas på tv i nyhetssammanhang!
Men jag har iaf börjat kolla lite mer på nyheterna. Tv4nyheterna.se tycker jag om, då kan man kolla på senaste sändningen när man själv har tid och lust :)
Dagens händelser:
◊ Ang interjuven så gick det bra, nu väntar jag bara på att någon ur personalgruppen ska ringa så vi kan boka in två pass nästa vecka som jag ska gå brevid och lära mig deras arbete. Så det känns ju bra, det låter även som om jag kommer kunna få jätte användning av den socialpedagogiska biten!!
◊ Har fått papper om att min samtalsbit är på g nu, kommer få en kallelse inom 6 veckor *GLAD* Fick även ett brev om att det är dags för ett första cellprov nu. *Mindre glad* Men det ska ju göras det me och det är ju för mitt eget bästa!
◊ Börjat läsa boken En kvinnas resa av Agneta Sjödin Och den verkar vara asbra, en bok jag kan relatera till när det gäller de känslor och tankar som boken karaktär Maria har.
Men iaf, jag trodde först att jag lärt mig helt kopiöst mycket om en massa former av utsatthet, men nu inser jag att jag bara att blivit brutalt väckt. Mina ögon har öppnats för sånt de vart stängda för innan. Jag antar att jag äntligen har fått den där Aha-uppleveslen som mina kurskamrater tjatat om i 2½ år.
Jag ser utsattheten så tydligt nu. Jag ser makt, diskriminering mellan kön, etniciteter och sexuella läggningar och alla orättvisor samhällets olika grupper utsätts för. Det här med klassfrågan är också väldigt tydligt för mig.
Så att jag inte sett sånt här tidigare känns ju konstigt nu när allt är så tydligt, men det skulle kunna vara så att jag inte vart mogen förens nu att ta in allt det som jag numera ser. Mm jag tror nog att det är så, det i kombination med kursen i skolan!
Jag har tänkt på en annan sak med. Varför är inte jag intresserad av att titta på nyheter? Min brist på intresse lr vad jag nu ska kalla det för har börjat göra sig väldigt tydligt för mig just i skolsituationer. Typ när vi skulle diskutera olika händelser för några veckor sen och jag faktiskt inte hade koll på flera utav händelserna. Men iaf åter till frågan om varför jag inte är intresserad av nyheter.
Klart jag är intresserad att att följa med i vad som händer i samhället, men det är så mycket skit och elände och jag orkar inte ta in allt. När det är så mycket är det svårt att sortera vad som är av vikt för just mig, för många gånger känner jag att jag inte har någon nytta av hälften av det som skrivs och visas på tv i nyhetssammanhang!
Men jag har iaf börjat kolla lite mer på nyheterna. Tv4nyheterna.se tycker jag om, då kan man kolla på senaste sändningen när man själv har tid och lust :)
Dagens händelser:
◊ Ang interjuven så gick det bra, nu väntar jag bara på att någon ur personalgruppen ska ringa så vi kan boka in två pass nästa vecka som jag ska gå brevid och lära mig deras arbete. Så det känns ju bra, det låter även som om jag kommer kunna få jätte användning av den socialpedagogiska biten!!
◊ Har fått papper om att min samtalsbit är på g nu, kommer få en kallelse inom 6 veckor *GLAD* Fick även ett brev om att det är dags för ett första cellprov nu. *Mindre glad* Men det ska ju göras det me och det är ju för mitt eget bästa!
◊ Börjat läsa boken En kvinnas resa av Agneta Sjödin Och den verkar vara asbra, en bok jag kan relatera till när det gäller de känslor och tankar som boken karaktär Maria har.
Självkänslostegen
Mitt liv handlar mycket om känslor och känslor styr stora delar av min vardag och det är både på gott och ont. Så att bloggen kan komma att kretsa om just känslor är inget ni ska bli förvånade över :)
Ikväll när jag prata med mamma och jag sa att jag mådde rätt bra idag och att jag kände mig lite glad var det en väldigt lättat mamma i andra sidan av luren. Jag tolkade det lite skämtsam som att jag tydligen måste ha klagat mycket den senaste tiden, men så var det väl inte riktigt. Som förälder blir man nog expert på att läsa av sina barn och vi barn kan omöjligt hålla våra måenden hemliga. Och nej för mig är det omöjligt att inte berätta för mamma att jag mår dåligt, även när jag inte vill att hon ska veta kan jag börja stortjuta när hon svarar. Det är nästan lite komiskt :)
Jag vill bara förtydliga att jag inte lider av någon depression utan det har bara varit väldigt mycket nu under en period och jag vet inte om perioden är slut än. Det är inte mycket som krävs för att man ska falla ner där på botten sådana här perioder samtidigt kan det krävas väldigt lite för att man ska klättra upp en bit igen. Och vad är det vi ständigt klättrar upp och ner på? Jo det är väl våra självkänslostegar!
Om jag skulle beskriva min stega så skulle jag nog säga att det är en halvtrasig stege, jag ser tillfälliga lagningar som håller varje steg på plats och det krävs inte mycket tyngd på de stegen för att de ska gå sönder helt igen. Jag måste hitta de verktyg som gör att jag slipper de tillfälliga lagningarna och behöver både lim och spik för att min stege ska vara hel. Mm så skulle jag nog beskriva min stege!
Trots en rätt så ansträngande dag blev det tillslut en bra dag och den största orsaken till lite glädje är förhoppningar om någons sällskap och en annan bidragande orsak är ett väldigt oväntat mejl som lLYFTE upp mig ett par steg på min stege :) Jag behövde inte själv klättra upp!
Nu ska jag bädda ner mig och försöka sova lite tror ja! Natti natt
Ikväll när jag prata med mamma och jag sa att jag mådde rätt bra idag och att jag kände mig lite glad var det en väldigt lättat mamma i andra sidan av luren. Jag tolkade det lite skämtsam som att jag tydligen måste ha klagat mycket den senaste tiden, men så var det väl inte riktigt. Som förälder blir man nog expert på att läsa av sina barn och vi barn kan omöjligt hålla våra måenden hemliga. Och nej för mig är det omöjligt att inte berätta för mamma att jag mår dåligt, även när jag inte vill att hon ska veta kan jag börja stortjuta när hon svarar. Det är nästan lite komiskt :)
Jag vill bara förtydliga att jag inte lider av någon depression utan det har bara varit väldigt mycket nu under en period och jag vet inte om perioden är slut än. Det är inte mycket som krävs för att man ska falla ner där på botten sådana här perioder samtidigt kan det krävas väldigt lite för att man ska klättra upp en bit igen. Och vad är det vi ständigt klättrar upp och ner på? Jo det är väl våra självkänslostegar!
Om jag skulle beskriva min stega så skulle jag nog säga att det är en halvtrasig stege, jag ser tillfälliga lagningar som håller varje steg på plats och det krävs inte mycket tyngd på de stegen för att de ska gå sönder helt igen. Jag måste hitta de verktyg som gör att jag slipper de tillfälliga lagningarna och behöver både lim och spik för att min stege ska vara hel. Mm så skulle jag nog beskriva min stege!
Trots en rätt så ansträngande dag blev det tillslut en bra dag och den största orsaken till lite glädje är förhoppningar om någons sällskap och en annan bidragande orsak är ett väldigt oväntat mejl som lLYFTE upp mig ett par steg på min stege :) Jag behövde inte själv klättra upp!
Nu ska jag bädda ner mig och försöka sova lite tror ja! Natti natt
Presentation
En presentation kanske vore på sin plats, men med tanke på att den här bloggen startades igår har jag nog inte hunnit få några besökare ännu. Det brukar kunna ta sig sin lilla tid innan folk hittar till de nya bloggarna och det vet jag av erfarenhet :)
Det här är som sagt min andra blogg, jag valde att börja om från början och det kändes lättare att skaffa en helt ny blogg än att ta bort gamla inlägg och börja om i den gamla. Och som det står här på bloggen så kommer det att handla om livet innan framtiden börjar. Och vad betyder nu det då?
Jo så här är det: jag är studerande på Socialpedagogiska programmet på Högskolan Väst, men går på distansdelen och läser då i Västervik Småland. Och som jag ser på det hela så börjar inte mitt liv på riktigt allvar förens jag är klar här och ska ut i arbetslivet. Den där läskiga och avlägsna framtiden som helt plötsligt har börjat närma sig med stormande steg. Jag har i dag ca ett år kvar av min 3½ långa utbildning.
Det här är ingen modeblogg och lär aldrig bli, jag tycker om att klä mig snyggt och det räcker med det. Ist kommer bloggen att kretsa kring mig och mina tankar och om vad som händer i mitt liv och allt som där kommer till. Som skola, pengar, kärlek och vänner. Hur fungerar livet som fattig student i en småstad? Ja det är lite det jag vill att bloggen ska handla om :)
Men mer om mig då! Jag är Ika och för tillfället en 22 årig (ja man åldras ju varje år) brutta från Uppsala, jag bor nu i min 1a i sommarstaden Västervik och har absolut inga planer på att bo kvar här när studierna är till enda. I dagsläget ser det ut som om jag skulle kunna landa i Norrköping en sväng, men mycket beroende på hur kärleken ter sig i framtiden. Kärlek är ju, som säkert många mer än mig vet, klurig och man vet aldrig vad som kan hända!
Jag har ett helt underbart förhållande till min musik, lyssnar på mycket och lite till, älskar att umgås med vänner och det går bra med allt från lugna träffar till helt partygalet partajjande. Jag skulle mer än gärna har både katt och hund, men pga liten bostad och ekonomi, får jag nöjja mig med damråtter och de brukar det kunna finnas gått om ibland ;) En annan liten hobby jag har är att fota och försöka fixa till bilderna, men jag är helt amatör så det är ju inge mästerverk än på långa vägar, men hoppas att jag ska bli bättre på det hela så jag kan bjuda mina framtida besökare på lite fint för ögat!
Nu måste jag nog plugga en sväng så jag återkommer :)
Hejjs!
