Ja det är vad jag har gått från över en natt när det gäller min hemsesa imorgon. Men egentligen är det inte själva grejjen att jag ska hem imorgon som är jobbig, utan det är själva resan. Det finns mycket jobbigt i livet, men för mig är det här jätte jobbigt. Farmor säger at jag ärvt min ånget från henne när det gäller att ta buss och tåg någonstans, för hon kände igen sig i min beskrivning av hur jag känner mig. Och jag måste säga att det är väl en väldigt dum sak att ärva?!

Man tycker ju, eller jag tycker, att när man gjort samma bussresa flera gånger och åt båda hållen borde man (jag) lugna ner sig (mig) lite. Men tydligt är det en omöjlighet, så här sitter jag och är nervös för allt som kan gå fel, men aldrig gjort det. Hittills ska jag väl tillägga!

Tankar som far genom mitt huvud innan och under mina resor kan se ut som följande. Tänk om de har blivit något fel på min bokning så jag inte får åka med? Tänk om jag kommer på fel buss? Tänk om jag missar bussen för att det tar sån tid för mig med min packning? Tänk om bussen går sönder och det krånglar med extrabussar tillvästervik för att jag är ensam som ska dit? Tankarna är många och ja ibland en aningen mesiga, men ångest är ångest och jag lider tills det att jag är hemma.

Jaja plugga lite och sen gå ut i solen som kommit tillbaka för ett tag! Tjing!