Nu har jag suttit vid min franska balkong och njutit av den friska luften och försökt plugga, men som Lena skrev är det inte de roligaste böckerna som vi ska läsa nu. Min koncentration till böckerna är som ni kan förstå inte de bästa och jag tittar mer på männen som kämpar med larvkarusellen än på orden i boken.

Och jag kan inte hjälpa att jag avundas dem och deras liv, ja den synen på deras liv som jag har i mitt fantasifulla huvud. Jag tror inte de lever ett lätt liv ute på vägarna, men jag skulle vilja få vara med under iaf några månader bara för att få göra nått helt annat. Att resa från stad till stad och bygga upp det lilla tivolit, se alla människor glädjas av det och sen få packa ihop allt igen och bege sig vidare. Jag tänker på den mysiga sammanhållningen som måste finnas i den gruppen. En stor familj måste det vara :)