Igår var till större delen ingen bra dag! Fram till 18.30 ca så sög den rätt hårt och för första gången på väldigt länge släppte jag efter, för tårarna. De har legat precis sådär på kanten och bara väntat på att jag ska sluta vara så stolt (eller nått sånt) och ge efter för mina tankar och känslor. Jag fick en fråga av en person ( denna person kommer vara viktig i mitt liv ett tag framöver) mitt i vårt samtal, denne person frågade hur jag mådde EGENTLIGEN? Och ja då gick det inte längre! Om jag trodde att jag skulle få mjukstarta den här resan så trodde jag väldigt fel, det var pang på på rödbetan. Men idag känner jag mig bara tacksam för den brutala början, för jag känner mig lättare och jag tog tag i ett av problemen.

Men ju längre bort från det där samtalet jag kommer, ju mer stretar jag emot igen. Så det var verkligen tur att jag insåg att det var så det skulle bli redan igår, för annars hade jag inte tagit tag i det där problemet. Och nu är det i rullning och då kan jag inte ta tillbaka de sagda orden.

Ja jag kan ju säga att jag äntligen börjat jobba med mig själv på allvar och att jag den här gången har hjälp så att jag inte kommer lägga ner när det blir för tufft. Jag vet ju vad jag måste göra och jag vill verkligen kunna få känna mig trygg med mig själv och det hela tiden. Någon av de lärare vi har haft under åren sa: att för att jobba med människor på det sätt som många av oss kommer göra gäller det att man är färdig med sig själv! Att man inte har en massa ouppklarat i bagaget. För har man en massa ouppklarat i bagaget och man möter någon med samma bakgrund kanske man far illa av situationen och inte är till den hjälp som vi är mening till att vara.

En annan anledning till att jag vill jobba med mig själv är att jag inte vill vara en mamma med dåligt självförtroende, då det många gånger kan smitta av sig. Och jag vill ju självklart bara ge mina barn de bra sidorna av mig. Typ som förkärleken för att hoppa i sängen ;). Nä men allvarligt, att ha en dålig självkänsla och ett dåligt självförtroende är inte nått kul och det hämmar än så otroligt mycket och jag tycker att vi alla är värda nått bättre.

Visst har jag gjort mycket som jag egentligen inte vågat, men det finns även mycket jag önskar att jag hade gjort!

---

För att berätta om den delen av gårdagen som faktiskt var bra då :) Jag var ivägbjuden på middag hos min klasskompis L som även är en väldigt viktig vän till mig. Och vi har inte träffats ordentlig på typ ett år, så det var på tiden att vi fick lite tid tillsammans. Hon är som sagt väldigt viktig för mig och jag bara älskar att få umgås med henne och att få ha våra samtal :) Hon bjöd på tacogratäng och den var helt ljuvlig och jag blev tokmätt nu igen. Trevligt att bli bjuden på mat ibland så man har lite sällskap när man äter. Sånt är ju viktigare än vad man tror! Efter middagen förflyttade vi oss in till soffan och fortsatte att prata där. Kl hann bli en del och vi var verkligen tvungna att tvinga oss att sluta prata för annars hade hon väl aldrig kommit upp till jobbet idag ;P Så vi får göra om det här snart så vi kan få prata mer tycker jag!!


Nu får jag nog sluta bubbla för ikväll och ist gå och lägga mig. Måste komma upp i tid imorgon så jag hinner plocka här hemma lite innan jag börjar jobba!

Tjing!