Min lilla älskling sitter på buss 835 från sthlm på väg ner till mig, hon har lite över halva resan avklarad vid det här laget. Har inte träffat henne sen typ någon gång i början av sommaren, så det ska verkligen bli jätte kul att få rå om henne lite :)

Jag har massor att hinna med å göra innan jag ska ner på stan för att möta upp henne,
så måste verkligen stressa på här..

Suck och stön för att gå i skolan. Att något så viktigt ska behöva vara så jobbigt!!

Många gånger frågar jag mig själv: Vem är jag? Sällen får jag ett bra svar, men vad jag vet är att:

Jag är Marika, En tjej på 23 år som bor i Småland och väldigt många mil ifrån familj och övrig släkt. Jag tycker om musik och lyssnar på mycket, men inte allt. Vänner är oerhört viktiga för mig och jag tycker om att vara social, men är samtidigt väldigt blyg till en början.  Jag sjunger högt och falskt när jag är full och jag älskar att dansa. Jag tycker om att skriva, men har väldigt höga krav på mig att det blir jätte bra. De höga kraven på mig själv finns med mest hela tiden. Jag hatar skola, men är väldigt envis så jag kämpar på för jag vet på vissa plan vad jag vill med livet. Jag är snart en färdigutbildad Socialpedagog.  Min självkänsla är inte den bästa alla dagar, men det är nått jag jobbar på.

Som ni ser finns det inget om mitt utseende med i vad jag vet om mig själv, för just den frågan är en som ständigt finns i mitt huvud och som jag verkligen inte har ett bra svar på. Hur ser en som jag ut? Vilken stil har jag? Det borde inte vara så svårt att svara på? Vänner till mig säger att man inte har bara en stil och det kan jag gå med på, men jag känner mig iaf förvirrad ibland.

En problematik jag kommit underfund med är att om jag tycker något ät snyggt, men någon i min närhet inte tycker det är snyggt så vill jag inte använda det. Varför är det så svårt att ha tillit till sig själv?

Vilken morgon, under två timmar hade jag krig med mig själv. Det fanns två argument med i det här kriget och den handlade om hur mycket jag faktiskt ville sova och det andra om hur jag verkligen måste gå upp och börja plugga. Kriget tog slut när jag märkte att jag fått sms från Sandra som undrade om jag ville äta frukost. Skickade ett glatt, om möjligt, svar tillbaka att det skulle vara trevlig. Men jag kände från det att jag satte mig upp att mostret Marika var framme, vilket inte är upskattat från min egen sida när jag ska äta frukost tillsammans med någon annans familj.

Jag höll mig relativt tyst, för jag vill verkligen inte prata när jag är så där morgonsur. Men jag erkände för Sandra att jag var dödligt trött och att jag inte var på humör. Det var en rätt så tyst frukost och jag kände verkligen att jag var tvungen att bli lite trevligare och börja prata. Man kan ju undra varför jag la det ansvaret på mig själv när jag inte var ensam vid frukostbordet. Men men det är väl jag i ett nötskal :P

Efter frukosten gick jag upp till "mitt" rum och började packa upp min dator och sen har jag pluggat. En uppgift är alltså inskickad och så har jag en kvar. Den kommer jag inte få in i tid, men det beror på dålig diciplin kanske och att vi har ett tåg att passa kvart över två. Ska hem till västervik idag, men vi får plugga på tåget så det bara är att skicka in uppgiften när man kommer hem. Känner mig inte alltför negativ när det handlar om den uppgiften, har på sätt och vis de flesta svaren redan.

Men nu ska jag göra lite nytta så att jag kan packa ner datorn och släpa ner hela mitt bohag till nedre våningen.

Tjing på er!

Telefonmänniskor alltså, ni vet försäljare och operatörer av olika slag. Jag tycker inte om att prata med dem och de verkar inte förstå det. Jag har iaf skaffat nix  för en evighet sen så försäljarna slipper jag men alla operatörer som ringer. Är du kund så får de ju ringa oavsett om man har nix. Det jobbiga är att jag kanske avfärdar massa bra erbjudanden, men jag har ingen koll på vad det är de snackar om så vad ska jag göra då? Tacka nej när de ringer och kolla upp olika saker själv om jag känner att jag någonsin känner för att byta. Så får det blir :P

Massa mail skickas fram och tillbaka mellan mig och skolan, på nått sätt ska det nog lösa sig till slut. Men som Sandra säger så är jag sur på min handledare och då är det väldigt svårt för mig att sluta vara det. Konstigt kanske, men jag är bra på att vara sur när jag vill. Det bästa vore att jag kunde få en ny handledare, men om så inte blir fallet ska jag anstränga mig för att inte fortsätta vara sur. För det går ju bara ut över mig och mitt arbete. Så mycket vet jag iaf!

Nu blir det disk och matlagning!

Varje helg händer det något väldigt intressant på sport och simhallen utanför mig, iaf om det är så jag ska tolka antalet bilar som parkerar på parkeringen här. Jag undrar vad det är som är så intressant? Något jag kan konstatera där jag sitter är att de inte är många i den här staden som inte kan parkera ordentligt, lr så bryr de sig bara inte! Nu har jag visserligen inte körkort så jag vet inte hur det är i praktiken att parkera, men som jag tänker mig så kör man in i parkeringsrutan, backar och kör in igen så man hamnar rakt i rutan. Lr är det meningen att man ska stå snett? Ja vad vet jag :P

Det är meningen att jag ska plugga idag och jag gör faktiskt det, men inte konstant och hela tiden. Någon måtta på kraven får det ju va!! :) Idag känner jag att det kommer att lösa sig. Till slut åtminstone och jag vet att det inte kommer att vara en dans på rosor. Ångesten lär vara en följeslagare många dagar, men just idag känner jag att det kommer lösa sig! Den kommande veckan i Linköping tror jag kommer vara givande och efter den ska jag ha kommit en bra bit :)

Nu tror jag att jag ska fixa mig en kopp chaite. Det är himla mumsigt och jag får en känsla av julmys i kroppen.

Tjing!