Jag är totalt oförberedd inför hemtentan imorgon. Ovanligt? Nja inte direkt, men den här gången är jag nog faktiskt snäppet värre än vad jag brukar vara! Grattis Marika!! Jag hade en tanke om att jag skulle hinna läsa igenom texten en gång idag så det inte behöver ta sån jätte tid att förstå vad det handlar om, men ja än så länge har det inte hänt nått där. Och sen hade jag en annan tanke om att städa undan här hemma så att jag inte skulle ha några störande grejjer i min omgivning imorgon, men ja det har inte hänt så mycket när det gäller den saken heller.

Jag är väl typ ett hopplöst fall och det mycket pga att jag är lat. Såå himla lat, jag vill liksom bara göra sånt som är lite kul och kan ge mig lite + på gladskalan :) Men vem vill inte det egentligen? De flesta skulle jag tro, men väldigt många andra är inte lika lata som mig. De får liksom allt gjort, inte bara det som är roligt.

Det hela är precis som att gå och vänta på att livet ska börja på riktigt. Man tänker typ: Efter studenten börjar det på allvar, efter examen börjar allt på riktigt och så flyttar man hela tiden fram början på livet och missar att njuta av det faktiskt pågående livet! Och precis så är det med mig och min lathet, jag tror hela tiden att nu nu ska jag sluta vara lat och börja bli en duktig vuxen, men likaså här så flyttas det fram till ett senare tillfälle. Jag undrar om man är rädd helt enkelt? Rädd för allvaret som kanske kommer när man inser att man är vuxen och att man har alla dessa ansvar att tänka på. Eller så kanske allt beror på att det aldrig blir som man fantiserat om att det skulle bli.

Jag undrar ja! Men nu ska jag ge läsningen ett försök och sen bädda ner mig och sussa.

God natt!