Tänk vad mycket jag har att skriva om just nu, men det händer liksom inte så mycket mer än att jag går upp och åker och jobbar. Och jobbet är det inget kul att skriva om. Jag bara trivs inte och tjatar om att få ett annat jobb i Linköping. Sandra vill med att jag ska få jobb där och min chef tjatar var och varannan dag om jag fått nått jobb än. Hon vill veta precis som alla andra.

Häromdagen hade jag visserliget tänkt publicera ett inlägg som hade en väldigt frustrerad ton över sig. Och det handlade om tonåringar. Detta komplicerade livsskede som jag passerade för flera år sen, men som jag fortfarande är en del av då jag för stunden bor tillsammans med en av småsystrarna. Hon är ett riktigt pmsmonster 90 % av månaden, Vilket resulterar i många bråk och tårar. Och kommentarar som" Alla hatar mig" "Jag får aldrig hitta på något" osv osv. Det är en väldigt stor omställning för mig att vara tillbaka här. Från att ha bott själv liksom, ja ni kan ju tänka er.

Nä här kan man ju inte sitta, ska slappa någon annanstans ist :)

Ha det bra! Tjing