Det finns mycket som är jobbigt med att bo hemma, men idag är det jobbigaste att ha dåligt samvete. Dåligt samvete inför andra för att man sitter på sitt arsle en hel dag och inte göra någon nytta. När man bor själv kan man göra så utan att någon ser och utan att man själv ser någon annan springa runt och göra nytta. Man slipper se någon annan bli surare ju längre dagen går.

Det är speciellt jobbigt när man vet att det är i princip bara en person i hela hushållet som gör nytta. En person som alla förlitar sig på att fixa allt. Den vetskapen gör att jag försöker vara duktig så ofta det bara går. Men jag är ingen människa som tycker om att städa eller är bra på att hålla det snyggt runt omkring mig. Så ja det är svårt, men det dåliga samvetet fungerar som en drivkraft vid såna tillfällen. Hjälpen kommer om än väldigt sent och det innebär inga glada miner.

Ibland känns situationen så messed up och lösningen är så enkel egentligen. Om alla bara pratade med varandra. Men bara för att det är så enkelt är det ingen som ser lösningen.