Han har läst den nu och jag har fått okej att skicka till opponent på fredag!! *börjar höra "för jag har tagit examen, fy fan vad jag är bra" i bakhuvudet*
 
Idag har jag då kunnat ägna mig åt annat än plugg och det utan dåligt samvete :) Så jag tog en sväng ner på stan på fm och gick till ams, så nu är jag ordentligt inskriven där som arbetssökande. Har fått lite matnyttig info med och har ett nytt möte inbokat. Det visserligen i februari så jag får väl se vart jag befinner mig då. Efter ams halkade jag mig bort i biblioteket och lämna in några böcker. De akademiska spåren börjar försvinna från min lägenhet nu! Det här lilla besöket nere på stan innebar att jag fick åka buss härifrån för första gången och jag har genom det lärt mig nått nytt. Dagens lärdom är att absolut inte åka baklänges, för fy bubblan vilken väg. Och åker man då med en busschafför som kör heelt galet, ja då mår man mycket illa när man går av bussen.

Nu på em har jag tagit mig i kragen och gett mig på de kartonger som står som fint möblemang här i vardagsrummet. Jag har kollat igenom alla skolböckerna och de jag ska sälja står numera för sig nere i förrådet, dem andra ligger i en kartong här. Tänkte att jag behåller dem uppe tills efter opponeringen, sen är det förrådet för dem med. Sen gick jag igenom en kartong från uppsala. Halva kartongen slängdes, men övriga delen packades ner igen. Den bestod av skolgrejjer från gymnasiet, kort, gamla brev och vykort m.m.

Och efter ett tag, när jag kom till botten, så låg det där.. Ett brunt kuvert innehållandes minnen från en första relation. En första seriös relation, en relation som betytt otroligt mycket för mig och som även krossat mig rejält när den tog slut och som lämnade djupa sår inom mig. Det är konstigt hur något som hände för så många år sen fortfarande kan smärta. Inte så att jag går omkring och tänker på honom och på det vi hade och på det som hände. Men när jag såg kuvertet, så log jag först åt min barnsliga men också dramatiska hälsning till mig själv. Meddelandets innebörd var att jag inte fick öppna det förens iaf 2015. Som sagt så log jag, men när jag öppnade det och tittade på innehållet var det som att få ett slag i magen.

Konstigt ju, men visserligen var jag väldigt kär och väldigt sårad

Ja mycket minnen fanns det i lådan från uppsala, men vissa var trevligare. Som ett gammalt kärleksbrev från en barndomskompis.. "Är du kär i mig? Jag är nog kär i dig, det är nått med dina ögon" Och denna pojke gav jag en rak höger i väldigt unga år, men ja de säger ju att kärlek börjar med bråk ;)

God kväll!