Vad var det som hände den dagen alla blev vuxna?

Speciellt det senaste halvåret har jag funderat på varför det ska vara så svårt att hitte ett tilfälle då alla vännerna har möjlighet att slå sig samman. Skämt om att skicka runt sina arbetsscheman har förekommit hela sommaren. Det var visserligen ingeting som gjordes, men om så hade varit fallet hade det nog bara vart ett bevis, svart på vitt, om att det ser rätt så mörkt ut när det gäller att få ihop hela gänget.  Och det är samma sak oavsett vilket gäng det handlar om!

Det här är nog ett vuxensyndrom tror jag, för inte hade man dessa problem förr heller?

När man fortfarande inte var vuxen strävade alla vännerna åt samma håll, men ju närmare vuxenåldern man kom gled man isär. Vi går åt olika håll när det gäller det mesta, kolla bara på familjeliv, karriär och boende. Några av vännerna ska ju ha barn, andra har börjat i skolan, somliga tar examen (jag bla). Vissa bor i Uppsala, andra i Norrköping, Göteborg och så Västervik.

Så visst kan jag förstå att det blir svårare, men en helg ska väl inte vara så omöjligt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0