Jag förstår inte att den här dagen aldrig kan ta slut, den känns evighetslång och jag är rastlös. Funderar nästan på om jag ska ta em prommis, men jag vet inte. Det finns en skala på hur uttråkad man är jag jag har kommit för högt upp på den där skalan så kan inte ta mig för att göra nått åt det. (Dålig ursäkt? ja inte vet ja) Sitter och försöker peppa upp mig med lite musik, typ Simple plan, Nickelback, Paramore osv.

Sitter även och väntar på lite svar från snyggingen och får jag bara svar där så har jag att göra. Hade ju lite planer på att åke hem till honom i helgen, men så har han legat sjuk så jag vet inte hur det blir. Jag vet vad jag vill iaf :)

Det här med förhållanden är ju om något väldigt komplicerat. Ibland undrar jag hur mycket mina egna känslor är värda. När ska man sätta stop och gå vidare? Vem säger att ett förhållande som strular en del i början är fel? Måste alla förhållanden vara på topp? Det är många frågor och väldigt lite svar, men än så länge går jag på pirret i magen!!